− Ni har ju inget som passar äldre!

Sådana besvikna kommentarer kan vi få när vi är ute och träffar folk i verkligheten.

- Det ska vara något KORT och ROLIGT!

Jovisst. Jag håller med. Kort och roligt är bra och det är brist på korta och roliga berättelser på lättläst.

Men det finns faktiskt en hel del som kan passa för äldre och även för äldre med demenssjukdom.

Det viktiga för den här gruppen tror jag är att en bok väcker minnen och associationer. Och det kan ske på olika sätt.

Humor är jättebra. Vi minns och skrattar tillsammans.

Men allvar behövs förstås också. Vi minns och vi får tillfälle att tala om saker som väcker sorg eller vemod, ilska eller bitterhet. Känslorna finns men behöver hjälp för att kunna bli uttryckta. Så tänker jag mig att det kan vara.

Samma bok kan förstås väcka helt olika känslor hos olika personer. Allt beroende på vilka liv vi har levt och vilka personligheter vi är och har varit.

"Kameliadamen" och "Hemsöborna" väcker garanterat minnen och associationer. En del minns böckerna, andra minns filmerna - och skådespelarna. Greta Garbro och Allan Edwall!

Jag behöver bara gå till mig själv. Jag är visserligen någorlunda frisk än så länge men i grund och botten är nog inte skillnaden så stor. Jag har alltid gillat Allan Edwall passionerat och om jag nu hette Greta och var 94 år och hade demenssjukdom så skulle jag förstås gilla honom lika passionerat.

Och visst är det härligt med associationer som tillåts vandra fritt.

Hemsöborna. Skärgård. Där var vi på somrarna när barnen var små. Allan Edwall som Carlsson. Allan på Brunnsgatan 4. Vi var med på urpremiären av Doktor Glas där. Underbart. Men tänk när Allan dog. De sa det på radio när jag just höll på att förbereda min yngsta dotters tre års kalas. Tyvärr tog ingen mig på allvar när jag ville inleda kalaset med en tyst minut. Och vi som hade biljetter till en pjäs där han skulle medverka bara några veckor senare.

Ja, så skulle jag tänka. Och Greta också, om hon var jag. Fast hon skulle behöva hjälp att hitta trådarna.

Någon annan skulle förstås tänka något annat.

Kameliadamen. Perfekt för den som gillar att frossa i passionerad kärlek och lungsot i 1800-talsmiljö. Det spelar ingen roll om jag aldrig har besökt Paris i verkligheten. Kärleken och lungsoten kan det också ha varit si och så med. Men det är skönt att drömma och lite malört ska det vara i drömmen om den ska bli mustig − och det är väl där lungsoten kommer in i bilden.

Jag har varit med på högläsningsstunder där 90+ tanterna suckar lyckligt över både blodiga näsdukar och djupa kyssar.

En annan tacksam association är skolan. Där finns minnen av alla de slag och de kan väckas på kringelkrokiga vägar. LL-förlaget har en hel serie böcker om svenska kungar. Kungarna berättar själva om sina liv i jag-form. Ja, de berättar till och med om sin egen död och begravning. Sådant är nog bara möjligt på lättläst…

Vad tänker du på när jag säger Karl XII eller Gustav II Adolf? Själv tänker jag direkt på min gamla historiebok med den klassiska texten "Gustav den andre Adolf blev med tiden tämligen fet." Viktig kunskap på den tiden. Och sedan fortsätter associationerna. Vilken gris den där läraren var… Tänk när vi gömde pekpinnen för honom…

Det är bara att börja botanisera bland LL-böckerna.

Här hittar du tips på böcker!

AnnMarie Lindman