LL-förlagets blogg

Barnboksmässan i Bologna är i full gång, och i år vänds alla blickar mot ett gäng svenska illustratörer.
 
På barnboksmässan i Bologna trängs författare, förläggare, journalister, illustratörer och andra som är intresserade av barnbokens framtid. Besökare från hela världen går på seminarier, lyssnar på uppläsningar och tittar på utställningar.

2013 trängs alla runt de svenska barnboksproffsen. Sverige är nämligen hedersgäst, och extra många evenemang handlar om just barnboken i Sverige. Kulturrådet har valt ut de hetaste svenska illustratörerna just nu som får representera barnboks-Sverige.

För oss på LL-förlaget är det glädjande läsning! Många av de illustratörerna har nämligen arbetat för oss.

Emelie Östergren har illustrerat Gudrun Wessnerts bok Djävulens bröllop, som kom i dagarna, Karin Cyrén illustrerade boken Den nya flickan som släpptes i somras.

Även Anna Bengtsson (Ut i rymden), Helena Davidsson Neppelberg (Kafé Löftet, Ett barn ska jag ha...), Eva Lindström (Ella, vilken bitch!), Sara Lundberg (Mouchens maskerad), Joanna Hellgren (Fixa cashen) och Lena Sjöberg (Kattvinter, Nio dagar i Maddes liv) har ett förflutet hos oss.

Det är ingen slump: Vi på LL-förlaget vill ha en tydlig kvalitetslinje och är alltid ute efter att samarbeta med nya och intressanta skribenter, formgivare och konstnärer. Vi försöker att ligga i framkant, och vi letar ständigt efter nya talanger inom illustration. Det är roligt när det märks!

Har ni några tips på personer ni tror skulle vilja göra en LL-bok? Hör av er! 

Här nedan ser ni omslag som är gjorda av våra duktiga illustratörer!

Visa filmen

Bengt Fredriksons bok Schlagerhjältar kommer i slutet av mars. Men redan nu kan ni beställa den i vår bokhandel.

Och ni som har Spotify kan passa på och lyssna på Bengts egen Schlagerspellista!

Ragunda kommun i Jämtland bjöd in mig och några andra skrivande personer  till två temadagar om skapande skrivande för elever i klass 6-9. Jag önskar att fler skolor gjorde liknande satsningar.

Många unga tror nämligen att de är så dåliga på att skriva att de knappt vågar försöka. Särskilt i en prestationsinriktad skola där allt ska bedömas och betygsättas är det viktigt med förebilder som visar att skrivande är mycket mer än ett ämne i skolan.

I boken "Hitta din väg" intervjuade jag exempelvis rapparen Petter som aldrig kunde lära sig att skriva ordentligt i skolan, ändå kom han som vuxen att prisas som Sveriges bästa textförfattare.
Han hörde alltså inte till de poeter som visste redan som barn
att han hade en gåva. Tvärtom. Petter behövde gå ut skolan
och komma på vad han ville skriva för att bli bra på det.

Ungdomar behöver få veta att de kan ha gåvor även om resultaten
i skolan är dåliga. Också den som kämpar med större skrivsvårigheter
än alla andra kan vara en skrivtalang. Fast förresten tror jag inte
på det där med talang heller. Jag vill att ungdomar ska få veta att alla
som fortsätter att försöka blir bra på att skriva till slut. Det handlar
till stor del om att komma på vad man vill ha sagt och hitta sitt
eget sätt att säga det på.

Temadagarna i Ragunda presenterade flera olika skrivande yrkesgrupper.

De inbjudna var:
Dunderpatrullen, två lokala rappare som skrev låttexter med ungdomarna.
Mikael Rahm, skådespelare som lät ungdomarna skriva manus.
Terese Bengard, kommunalråd som berättade om retorik.
Per Aronsson, reklamskapare som visade hur man skriver copytexter.
Malin Olsson, lokalreporter om att skriva nyheter.
Och så jag som försökte inspirera eleverna att hitta steg ett
i skrivprocessen, det vill säga att komma på vad de själva vill ha sagt.

Jag mötte elever på Ander-Olofskolan i Hammarstrand och Hansåkerskolan i Stugun som redan skrev på första romanen. Men några sa också att de hatade att skriva. Jag kan inte låta bli att fundera på hur många av just dessa som bär på en oanad förmåga precis som Petter gjorde? Kanske är det 100 procent?

Tack alla elever i Ragunda
− kom ihåg att ni är framtidens berättare!

Helena E Källgren (författare till Hitta din väg)

Vill ni också bjuda in Helena?
Maila till henne på helena.e.kallgren@telia.com

Inga ord i hela världen kan förklara hur det känns... Hur du står på jobbet en varm försommardag när telefonen ringer. Hur du sedan ligger på golvet som ett ditkastat puzzel och inte kan sluta storgråta eftersom det där telefonsamtalet precis ändrade allt som du trodde att ditt liv skulle bli. Inga ord kan förklara hur det känns när du sedan måste plocka ihop bitarna av dig själv som ligger utspridda i personalrummet, och hur du några timmar senare måste förklara för den du älskar allra mest att ni kanske aldrig kommer att få det där hjärtebarnet ni så länge längtat efter. Att du, resten av ditt liv, kanske aldrig kommer att känna dig hel något mer, att du får nöja dig med att vara ett puzzel där den sista biten saknas.

Vi kastades in i en IVF-karusell och samtidigt som vi försökte tejpa ihop oss själva för att inte gå sönder så letade vi efter information om vad IVF ens innebar. Vi var två helt normala unga människor med många nära och kära omkring oss, men i denna virvelvind av känslor så kände vi oss ensammast i världen, speciellt eftersom kompisar blev gravida på rad och varenda liten simpel vardagsgrej blev som ett slag i magen.

Enkla saker som att gå och handla blev jobbigt eftersom det fanns en risk att vi kanske skulle möta en gravid kvinna. Att se blöjpaketshyllan fick tårarna att svida innanför ögonlocken. Mammasushi blev ett ord jag kom att avsky. Och att behöva vifta bort svaret till frågan "är det inte dags för er att skaffa knodd snart" kändes som en kniv i hjärtat.

Inte heller var vi beredda på smärtsamma behandlingar och att det skulle vara så psykiskt påfrestade… men å andra sidan, när är man någonsin helt förberedd på hur det kommer att kännas att försöka bli med barn med hjälp av läkare och ett laboratorium?

Mitt i allt kaos fortsatte livet runtomkring.

Det som för andra är det mest självklara i hela världen blev för oss en kamp och en resa mellan hopp och förtvivlan.

Finns det något plåster som kan täcka detta öppna sår lite, så är det just den här boken. Den är lättläst och förklarande utan att på något sätt vara påträngande, och bilderna talar sitt tydliga språk. Det är en bok som vi gärna hade läst, då, när vårt liv förändrades för alltid.

/Kajsa

Provläs i Mellan hopp och förtvivlan 
Boken i vår bokhandel

− Vad skulle du göra om du fick göra precis vilken bok du vill?

Frågan kom försåtligt efter ett redaktionsmöte när jag illustrerat en annan av förlagets böcker.

− Ja…jag har ju länge tänkt på en slags guidebok.

− För turister då?

− Tvärtom, för dem som verkligen skulle behöva en. De som flyttar hit.

- Ok, tuta och kör!

Ungefär så gick det till när jag fick göra "Typiskt svenskt!". 

Eftersom jag bott i olika världsdelar i unga år och senare rest jorden runt, visste jag precis vad jag saknat. En enkel och lättsam handbok som på ett åskådligt sätt sammanfattade landet jag kom till. Så många minor man sluppit gå på, och så mycket tabbar som kunde ha undvikits. Kulturkrockar är ju mycket roligare att skriva om än att råka ut för!

Då jag tänker och arbetar mycket i bilder kändes det självklart att min svenneguide också skulle vara rikt illustrerad. Vad säger mer och vad fastnar bättre än en bild?

Det finns väldigt många just nu som vill slå fast vad en svenne är. Och vad hon absolut inte är. På tiden alltså med ett facit. Så här är det! Enligt mig. Och det är just det som är poängen, alla har sin egen bild av svennen. En del idylliserar, andra hånar. Men det är dags att ta tillbaka svennigheten från ytterligheterna. Och se oss svennar som - människor!

Här finns boken i vår bokhandel