När LL-förlaget stängde för sommaruppehåll i slutet av juni åkte jag iväg till Barnens Ö för att arbeta som kolloledare. Ett fantastiskt arbete med massvis av skrik, skratt och vattenkrig. En kväll när barnen efter många om och men, tjat, och högläsning ur kolloklassikern Råttan i pizzan äntligen somnat, satt jag och en annan kolloledare och pratade om vad man egentligen skulle göra här i livet.

- Det måste vara skönt att arbeta med lättlästa böcker! sade han. Du gör ju faktiskt något som är bra för samhället.

Jag höll med, och höll tårögt ett tal om hur härligt det är att få ha fantastiskt roligt på jobbet och samtidigt veta att det man gör är bra, på riktigt. Att man hjälper till att sprida läsningen i Sverige så att människor kan delta i samhället, hämta information, och upptäcka böckernas underbara värld.

Två dagar efter att jag kommit hem från kollot ringde de från ett TV-bolag.

- Vi undrar om du vill arbeta med en dokusåpa? frågade de.

Sedan dess har jag arbetat utomlands med att som assistent hålla igång ett TV-maskineri som drivs av alkohol, nakenmodeller, bråk och brun-utan-sol.

I onsdags tog jag så mina första stapplande steg in på LL-förlagets kontor efter tre (!) månaders bortavaro. Det kändes definitivt som att jag kommit hem igen.

Och i morse när jag försovit mig, lyckats bränna inte ett utan två brödskivor i brödrosten, kaffebryggaren var tom och kaffet slut, och jag kom tillbaka till ett skrivbord i fullständig oordning, kunde jag mellan hopbitna tänder väsa till mig själv:

- Jag arbetar i alla fall med någonting som är bra för samhället…

Karolina har vikarierat på LL-förlaget sedan februari 2011.
Hon arbetar numera som redaktör på halvtid.