Hur svårt kan det vara, tänkte jag när det kom på tal att jag skulle skriva lättläst för ungdomar. Lättläst = lättskrivet, trodde jag.

Nästa krav var att boken skulle vara mest för killar.

Inga problem. Trots att de flesta hjältarna i mina böcker är tjejer, har jag också skrivit om killar.  

Jo, och så ett krav till, Max ska vara hockeyspelare.Hockey ... Ooops! 
Då bleknade jag. Vad kunde jag om hockey? Att några bredaxlade typer tacklar varandra mot sargen och jagar en puck... 

Nähä?

Jag insåg att jag behövde konsultera expertis. Det fick bli han därhemma som knappt missat en enda hockeymatch på tv. Annars skulle läsarna lätt ha genomskådat min okunskap. 

När alla problem var lösta, kastade jag mig över uppdraget. Jag skapade snabbt en spännande intrig och skrev och skrev. Plötsligt satt jag med fyra gånger så mycket text som boken skulle få innehålla. Inte var det direkt lättläst heller. Meningarna var flera rader långa - jag gillar att bre ut mig!

Det var här någonstans jag började inse ett faktum. Det är inte lätt att skriva enkelt! En klyscha, ja visst, men ack så sann! Enkelt får ju inte bli simpelt. Texten måste vara fängslande, begriplig och av hög kvalitet.

Det var bara att bita ihop och börja det mordiska uppdraget att ta död på tre fjärdedelar av min text. Sedan tog den skickliga redaktören vid och fortsatte med ordmassakern. Och något märkligt hände. När jag väl läste igenom den färdiga texten, saknade jag inte ett enda ord av allt vad jag från början hade skrivit. Texten som hade vaskats fram var fängslande, spännande och full av liv.

Att skriva lättläst var otroligt lärorikt. Och vansinnigt kul. Så det är inte omöjligt att ni längre fram får ännu en lättläst bok att hålla i er hand av

Ritta Jacobsson

Max - Ute i kylan i vår bokhandel

Läs ett avsnitt ur boken på Provläs.se