LL-förlagets blogg

JES

"Skriv om första maj"

När jag gav ut min bok om emigrationen till USA och berättade om min farbror och hans liv i sitt nya land, blev det en hel del uppmärksamhet, inte minst i form av ett seminarium på bokmässan i Göteborg.

Jag minns att jag då sade att LL-förlaget hade varit medskapande. Jag sade "förlaget", och menade i första hand redaktören, nämligen Laura Mendez som numera är förlagschef.

För mig som författare är det oerhört viktigt att ha ett nära samarbete med en redaktör. Jag är präglad av mitt långa yrkesliv som reporter och samarbetet på en redaktion, de ständiga diskussionerna, om vinklingar, urval av faktauppgifter, allt som kan ändras före deadline. Och det som ändras efter deadline.

För att inte tala om diskussionerna efter tryck, om det som borde ha ändrats - efter tryck, när det för sent.

Författare har olika uppfattning om redaktörens funktion. För mig räcker det inte med att en redaktör läser och kommenterar ett manus.

Jag vill gärna ha en dialog också under skrivprocessen, testa idéer, struktur och formuleringar och inte minst bara konversera en stund innan det är dags att återgå till koncentrationen och arbetsron eller, för all del, ensamheten.

Många författare vill umgås med sitt verk som musslor, inte berätta för någon vad som är på gång i skallen eller växer fram i datorn. Jag kan förstå den hållningen. Jag har själv tillämpat den någon gång. Det finns en rädsla att man som skribent ska prata sönder idén och projektet. Det kan finnas något skrockfyllt i det också. Avslöjar jag för mycket kan någon högre makt vara där och ta död på kreativiteten. Eller se till att någon kollega snor hela upplägget.
Numera har jag en rak motsatt inställning. Jag berättar vitt och brett, inte bara för redaktören, alltså. Följden blir att jag får kommentarer eller reaktioner som jag har nytta av och som gynnar slutresultatet.

När det gäller den bok som jag skriver just nu, infann sig dialogen med redaktör och förlag redan innan jag började med arbetet. Jag presenterade en idé. Förlaget tyckte att den var lite väl smal. Jag tänkte vidare och återkom. Nu tyckte de att den var lite väl allmän.

Jag tänkte vidare än en gång, diskuterade med min hustru Karin som är journalist. Hon sa något förlösande. Jag återkom till förlaget. Nu tyckte de att idén var briljant, så nu sitter jag här och skriver.

Nå, i konsekvens med vad jag nyss sagt om att vara öppen, bör jag väl släppa in lite mer ljus i kassetten - för begriplighetens skull. Jag kan avslöja att min första idé var att berätta om de båda svenskamerikanska arbetarledarna Mary Anderson och Joe Hill.

Nästa år är det 100 år sedan Joe Hill avrättades, dömd för mord på mycket omdiskuterade grunder.

Nja, smalt, som sagt. Inte många kan idag relatera till Joe Hill. Och ännu färre vet vem Mary Anderson var, blev reaktionen. Vem bryr sig om en kvinna som gjorde en unik karriär i facket i USA och Vita Huset?

Men en bok om arbetarrörelsen, det skulle kunna vara något. Dock, som sagt, för allmänt. Vadå, arbetarrörelsen? I Europa, USA eller Sverige? Det var då min hustru sa: - Skriv om första maj.

Självklart. Arbetarrörelsens historia genom den dag som samlar så mycket, både krav på samhällsförändringar och människor. Allt klarnade när jag och Karin hade varit på invigningen av Centrum för lättlästs valsajt. Någonstans på hemvägen, i mitten på Liljeholmsbron ungefär, hörde jag det förlösande: "Skriv om första maj". Var detta lösningen?

Under kvällen hade jag lite snabbt talat med Andreas Palmaer och fått klart för mig hur förlaget tänkte om idé, målgrupp och syfte. Andreas lade grunden, Karin sådde ett frö och jag själv ska försöka hålla mig på gräsmattan. 

Nåja, det blir kanske inte alldeles okomplicerat. Ty visst händer det att jag och förlagsredaktören inte är överens. Hur gör jag då? Jag försäkrar att jag ska göra som redaktören sagt.

Sedan smyger jag in några av mina älsklingar efter hand, en rad här, en annan mening där, kanske ett helt stycke någonstans. Det fungerar nästan alltid.

Redaktören kan ha glömt vad hon eller han sade ett par månader tidigare. Så jag kommer nog att försöka få med någon del från det första förslaget, det som ratades. Jag ska smuggla in Mary Anderson och Joe Hill genom något lämpligt fönster.

Men berätta det inte för någon. Eller gör det, förresten!

JAN-EWERT STRÖMBÄCK

Gästbloggare Anders Westerberg: "En guidebok för dem som verkligen skulle behöva en. De som flyttar hit."


En bild på Anders Westerberg− Vad skulle du göra om du fick göra precis vilken bok du vill?

Frågan kom försåtligt efter ett redaktionsmöte när jag illustrerat en annan av förlagets böcker.

− Ja…jag har ju länge tänkt på en slags guidebok.

− För turister då?

− Tvärtom, för dem som verkligen skulle behöva en. De som flyttar hit.

- Ok, tuta och kör!

Ungefär så gick det till när jag fick göra "Typiskt svenskt!". 

Eftersom jag bott i olika världsdelar i unga år och senare rest jorden runt, visste jag precis vad jag saknat. En enkel och lättsam handbok som på ett åskådligt sätt sammanfattade landet jag kom till. Så många minor man sluppit gå på, och så mycket tabbar som kunde ha undvikits. Kulturkrockar är ju mycket roligare att skriva om än att råka ut för!

Då jag tänker och arbetar mycket i bilder kändes det självklart att min svenneguide också skulle vara rikt illustrerad. Vad säger mer och vad fastnar bättre än en bild?

Det finns väldigt många just nu som vill slå fast vad en svenne är. Och vad hon absolut inte är. På tiden alltså med ett facit. Så här är det! Enligt mig. Och det är just det som är poängen, alla har sin egen bild av svennen. En del idylliserar, andra hånar. Men det är dags att ta tillbaka svennigheten från ytterligheterna. Och se oss svennar som - människor!

Här finns boken i vår bokhandel

Bild av Anders Westerberg

Ny redaktör på förlaget

"Jenny Lindblad, foto Emi-Simone ZawallVälkommen Jenny! Du ska arbeta med en bok om barnlöshet, en bok om ensamkommande flyktingbarn och en bok om djävulen. Och det ska vara väldigt lättläst alltihop."

Det här kanske låter som ett kamikazeuppdrag, men det är det inte alls. Tack vare alla duktiga författare, fotografer, formgivare och illustratörer - och kollegorna på Centrum för lättläst - så känns det jätteroligt. Trots de ibland tunga ämnena längtar jag till jobbet. Jag har länge velat jobba på LL-förlaget och nu har drömmen blivit verklighet. Tänk er själva, jag får vara med och ge ut böcker som alla förstår och i ämnen som angår alla.

Tidigare har jag bland annat jobbat med multimediaspel, kokböcker och böcker på  minoritetsspråk som romani. Men lättläst är långt ifrån något minoritetsspråk om man ser till hur många som behöver lättläst. Ni har säkert hört siffran - 25% har svårt att förstå artiklarna i en vanlig dagstidning.

Mer lättläst åt folket!

Jenny Lindblad, redaktör

Foto: Emi-Simone Zawall

Oss värstingar emellan

BOKMÄSSAN 2012:

Oss värstingar emellan - Cecilia Davidsson
och Mats Wänblad om att återberätta Strindberg och Zlatan

Författarna Cecilia Davidsson och Mats Wänblad har återberättat verk av August Strindberg och David Lagercrantz bok Jag är Zlatan Ibrahimovic: min historia till lättläst. Med förlagschef Laura Mendez Edkvist diskuterade de hur man behåller författarnas personliga språk.

Vi ses snart - IRL!

Och då var vi igång igen! Bokmässe-vecka med allt vad det innebär: packar de senaste böckerna, förbereder seminarier, prickar av listor, mailar det sista.

Pulsen ökar, fötterna tror sig vara redo, paniken griper tag. Hinner vi allt?  Har vi allt med oss? Snart är vi på väg för att träffa alla läsare, bibliotekarier, pedagoger och förmedlare. Och det är det roligaste som finns! Att höra era berättelser om hur de lättlästa böckerna tas emot och vad ni har för önskemål om framtida böcker.

Delta på våra miniseminarier, kom och mingla på torsdag klockan fem eller sätt er en stund och bläddra i en LL-bok - i monter B 04:40.

Bokmässan 2011

I montern träffar du våra marknadsförare, journalister från 8 SIDOR och alla förlagsredaktörer. Denna höst är LL-redaktionen förstärkt av en nygammal redaktör Karolina Nenzén och Jenny Lindblad som vikarierar för Anette Nyman, tjänstledig för studier.
Välkomna till en ny höst på LL-förlaget! Vi ses om ett par dagar!

Laura

Här finns ett schema över allt som vi är med på!

PS. Bilden är från förra året, förstås!

"Vi färgade håret, tjuvrökte och snattade"

Vad gör folk hela somrarna egentligen? Vi på LL-förlaget hörde av oss till illustratören Carin Cyrén och fick veta mer om henne och om hennes sommar.

Karin_CyrénVad heter du?
Karin Cyrén

Vilken bokproduktion har du varit inblandad i och vad har du gjort?
Jag har illustrerat och formgivit Den nya flickan av Kristian Fredén.

Vad har varit roligast
med att arbeta med projektet?
När jag var i början av tonåren träffade jag en ny bästis som var ascool. Vi färgade håret på varandra, tjuvrökte, dyrkade Courtney Love och snattade. Kul! Fram tills dess hade jag varit utanför, uttråkad och jätteblyg. När jag plötsligt hade kängor, rosa hår och leopardpäls i skolan tyckte folk kanske att jag var störd men jag brydde mig inte för jag kände mig hårdare än alla, det var det viktigaste.

Den nya flickan som handlar om en liknande vänskap var ett väldigt tonårsnostalgiskt projekt för mig vilket var grymt!

Den roligaste illustrationen att göra var bilden på krigarprinsessan, såna måste jag göra fler av.

Vad ska du göra i sommar?
Nu känns det som att sommarn snart är slut men jag har vandrat i Lappland med min 80-åriga mormor, jobbat och degat. Imorrn åker jag till familjens landställe i medelpad en vecka. När jag kommer är det slut på semestern, ganska skönt faktiskt.

Vad gör du annars?
Tecknar och målar grejer för böcker, tidningar och utställningar samt jobbar extra på bokaffär.

Vilken var den senaste boken du läste?
Syndaflodens år av Margaret Atwood.

Vilka utmaningar har du stött på när du har arbetat med LL-förlaget och våra speciella krav?
Jag tyckte mest att det var kul! Jag fick fria händer och blev väldigt nöjd.