LL-förlagets blogg

"Vi färgade håret, tjuvrökte och snattade"

Vad gör folk hela somrarna egentligen? Vi på LL-förlaget hörde av oss till illustratören Carin Cyrén och fick veta mer om henne och om hennes sommar.

Karin_CyrénVad heter du?
Karin Cyrén

Vilken bokproduktion har du varit inblandad i och vad har du gjort?
Jag har illustrerat och formgivit Den nya flickan av Kristian Fredén.

Vad har varit roligast
med att arbeta med projektet?
När jag var i början av tonåren träffade jag en ny bästis som var ascool. Vi färgade håret på varandra, tjuvrökte, dyrkade Courtney Love och snattade. Kul! Fram tills dess hade jag varit utanför, uttråkad och jätteblyg. När jag plötsligt hade kängor, rosa hår och leopardpäls i skolan tyckte folk kanske att jag var störd men jag brydde mig inte för jag kände mig hårdare än alla, det var det viktigaste.

Den nya flickan som handlar om en liknande vänskap var ett väldigt tonårsnostalgiskt projekt för mig vilket var grymt!

Den roligaste illustrationen att göra var bilden på krigarprinsessan, såna måste jag göra fler av.

Vad ska du göra i sommar?
Nu känns det som att sommarn snart är slut men jag har vandrat i Lappland med min 80-åriga mormor, jobbat och degat. Imorrn åker jag till familjens landställe i medelpad en vecka. När jag kommer är det slut på semestern, ganska skönt faktiskt.

Vad gör du annars?
Tecknar och målar grejer för böcker, tidningar och utställningar samt jobbar extra på bokaffär.

Vilken var den senaste boken du läste?
Syndaflodens år av Margaret Atwood.

Vilka utmaningar har du stött på när du har arbetat med LL-förlaget och våra speciella krav?
Jag tyckte mest att det var kul! Jag fick fria händer och blev väldigt nöjd.

Den nya flickan - författaren berättar

Kristian FredénJag heter Kristian Fredén och det här är alltså min debut som ungdomsförfattare. Jag skriver även vuxenböcker och har fått ett par sådana utgivna av Albert Bonniers förlag. Dessutom är jag bibliotekarie och frilansskribent i tidningar och tidskrifter.

Med min nya bok har jag gått till väga på samma sätt som när jag skrivit mina tidigare böcker, det vill säga: jag har hittat på några personer som inte finns annat än i mitt huvud. Det är rätt märkligt. Och min förhoppning är förstås att de snart ska finnas i andras huvuden också. Det vore ju i så fall ännu märkligare.

omslag Den nya flickanBerättaren i min bok heter Sara. Hon har också livlig fantasi, precis som jag, och har själv hittat på en person. Det är prinsessan Claudia och henne kan bara Sara se. Prinsessan Claudia har stort rött hår och en tam orm över axeln. Så, en tisdag, börjar en ny flicka i klassen. Ines heter hon. Hon är tuff och orädd. De flesta börjar tycka att hon är konstig. Men Sara blir fascinerad. Det finns något hemlighetsfullt med Ines.

Otäcka rykten börjar spridas om varför hon och hennes familj tvingats flytta. Med stöd från prinsessan Claudia ger Saras rädsla vika för nyfikenheten. Jag förstår Sara för man kan säga att det var samma sak för mig - jag kände mig tvungen att skriva vidare även när det blev obehagligt. Det är märkligt nu när jag är klar. Jag tänker på Sara och Ines ibland och undrar hur det är med dem och vad det egentligen var som hände.

Gästbloggare Kristian Fredén

Den nya flickan finns att köpa i vår bokhandel i slutet av augusti.

 

Hitta din väg!

Jag heter Helena E. Källgren och har skrivit intervjuboken Hitta din väg.

Många ungdomar kämpar för att leva upp till de nationella målen i skolan och kanske omgivningens förväntningar, men missar målet med sitt eget liv. I värsta fall missar man både skolverkets mål och sina egna talanger.

Helena-fotad-av-Olga-MagnussonDärför har jag skrivit boken Hitta DIN väg. En bok till alla tonåringar som inte vet vad de vill och kan göra av sig själva.

Nu kanske någon tror att jag är coach? Nix det är jag inte. Jag är frilansande journalist och har helt enkelt bara skrivit boken som jag själv hade velat ha som stöd när jag var tonåring och min omgivning talade om för mig vad jag egentligen borde göra. En bok att titta i de gånger jag kände mig ensammast i världen.

Egentligen har jag inte behövt göra så mycket mer än lyssna på vad ungdomar idag har för funderingar. Sedan har jag intervjuat tio intressanta och helt olika personer, exempelvis ett maskrosbarn som blev miljonär, en kille som brutit mot könsnormerna och är barnmorska, en polis som hade trasslig uppväxt men valde att skapa ett eget stabilt liv. En del intervjupersoner är kändisar, en del är okända, alla har en intressant historia att berätta. Jag har helt enkelt ställt ungdomarnas frågor till dem.

Man kan säga att jag har dukat upp en buffé med lättlästa porträtt av personer som bjuder på sina svagheter, livserfarenheter och ger sina bästa tips till alla dessa tonåringar. Personliga saker och information om deras ungdomstid som man inte kan läsa om på andra ställen. I alla fall inte samlat på det här sättet.

Varför skriver jag just den här boken?
Jag var tonåring på 1980- och 90-talen i en norrländsk industristad. I min familj skrev ingen några böcker. Jag tror inte att jag hade kommit på tanken att skriva heller om inte en författare hade besökt min klass när jag gick i högstadiet.
Aha - man kan jobba med att skriva också. Nu har jag jobbat som skrivande journalist i hela mitt vuxna liv kanske tack vare honom.
Att skriva var tack vare hans korta besök i den lilla skolan plötsligt en möjlighet.

Alla har rätt att bli bra på att vara sig själv. (Det borde stå i skollagen.)
Däremot är ingen bra på allt.
Alla kan exempelvis inte läsa så bra.
Eftersom boken ges ut på LL Förlaget menar jag det när jag säger att nästan alla kan tillgodogöra sig den hör boken. Också den som har lässvårigheter eller svenska som andra språk.

Och speciellt den som tampas med någon bråkig svaghet hoppas jag läser boken. Det lär för övrigt vara de flesta.
Ju fler personer jag har intervjuat och pratat med desto säkrare är jag på att alla har något som funkar lite sämre i livet. Det vill jag också visa för läsaren.
Men jag har också sett, och intervjupersonerna är ett bevis på, att det inte är svagheterna som är det viktiga.

Det är det styrkorna som är.
Det kan bara vara lite klurigt att sätta fingret på vilka styrkor man har.
Den här boken kan förhoppningsvis vara en ledtråd för att komma på rätt spår.
Det är därför boken heter "Hitta DIN väg".

Gästbloggare: Helena E. Källgren

Boken Hitta din väg kommer att finnas i vår bokhandel i augusti!

LL-förlaget – for kids?

Min sjuårige son börjar fråga mig om Hitler och "det första andra världskriget", sturskt börjar jag berätta om Hitlers maktövertagande, Kristallnatten (när var den nu igen?), bomberna över England … efter tio minuter kommer jag av mig och min son tittar besviket på mig.

Det värsta med barn är att man ständigt konfronteras med sin egen okunskap.
Jag tittar på nätet efter faktaböcker för barn i ämnet, men hittar inget. Det är bara skräck och vikingar, barnboksförlagen undviker de lite "farligare" ämnena som ligger nära i tiden.

Plötsligt kommer jag på att vi på LL-förlaget gjorde en bok om Andra världskriget för några år sedan, men den vänder sig ju till vuxna och äldre tonåringar som är ovana läsare.

Men jag testar i alla fall. Redan i starten skrattar min son åt historien om Hitlers första och sista fylla som tonårng. Boken är uppbyggd kring anekdoter men lyckas ändå få med alla viktiga händelser. Författaren Bengt Fredrikson(bilden) har gjort fler böcker för oss och jag börjar läsa boken om Titanic, vilket går ännu bättre.

På vissa ställen, när de övergivna passagerare skriker efter hjälp i det iskalla vattnet, måste jag censurera lite, men annars är det oerhört spännande läsning för en sju- och en nioåring, för min dotter ansluter också.

Bengt Fredriksons böcker ligger alltid nära människorna, man följer Titanics öde genom dess passagerare, och det förhållningssättet fungerar fantastiskt väl för barn.
 
Så även om barn inte är målgruppen egentligen, testa någon av Bengts historiska böcker om du har ett barn i lågstadieåldern. Till och med det oerhört röriga första världskriget, som han också gjort en bok om,
blev begripligt och spännande för mina barn.
 
Andreas

Det är det bästa betyg jag kan ge blivande bok

Läser just ett sista korr på boken: Hitta din väg! Inser att jag vill TRÄFFA alla underbara förebilder som journalisten och författaren Helena E Källgren har intervjuat. Fastän jag redan har läst manuset minst fem gånger - är det fortfarande spännande. Det är det bästa betyg jag kan ge en blivande bok. Att den griper tag. Att jag vill veta mer.

Boken är ett enda långt pep-talk till unga. Länge hade den arbetsnamnet: Din särart är din superkraft. Det är precis vad den handlar om. Att ens svagheter kan vändas till styrkor. Att det gäller att hitta något man verkligen brinner för. Då klarar man också att kämpa och övervinna motstånd.

Men att hitta sin väg när man har fullt upp i plugget, föräldrar och lärare tjatar om betyg och man kanske förväntas vara smal och cool och ha råd med dyra grejor, är inte alltid så lätt. Sykonsulenterna som författaren har pratat med, säger att en sådan här bok behövs. Därför gjorde vi den.

It-miljonären Charlie är rik som ett troll - han kunde gott ge mig några råd, tänker jag när jag läser. Charlie hatar orättvisor och han hjälper ungarna i förorten att läsa läxor. Så jäkla bra!

Vinnarskallen Armine vore ju kalas att se i verkligheten när hon går en boxningsmatch i sina röda shorts. Hon berättar att hon helt enkelt har bestämt sig för att bli bäst i världen.

Rapparen Petter har jag ju sett på TV förstås. I boken berättar han om sin ADHD och hur han lärt känna sig själv. Petter kunde inte lära sig att skriva på svenskalektionerna. Idag är han en hyllad textförfattare. - Allt man vill går att göra, säger Petter.

Synskadade Anna Sköld som var med i TV-progammmet − Mot alla odds − arbetar som kändisreporter. Ibland går hon fram till fel kändis eftersom hon ser så dåligt. Men hon blir väl behandlad och kändisarna berättar mer för henne än för de andra reportrarna, just för att hon är synskadad.

Sen har vi: Krister som har intellektuella funktionershinder och arbetar för demokrati och rättvisa, Niklas som är barnmorska, Rebecka som är präst, Danica som är robotforskare, Wahab som är polis och Caroline som är allkonstnär.

Alla har vi något som vi är extra dåliga och extra bra på. Det gäller bara att hitta rätt grej i livet. Det här är en kanonbok att ge bort i studentpresent. Något att hålla i handen när man känner sig fullkomligt lost i tillvaron. Riktad till unga, men funkar − till exempel − även på mig. Snart ska boken formges och Sören Anderssons alla läckra bilder stoppas in. I augusti finns den att köpa.

Här under bilden på Anna kommer ett utdrag i boken med titeln: Hitta din väg. Och arbetsnamnet: Din särart är din superkraft! Läs och njut!

Anette Nyman, redaktör på LL-förlaget

Anna_Skold_02_Snapseed

Anna är född med sin synskada. Hon var fem, sex år
när hon plötsligt förstod att andra ser henne bättre
än vad hon ser dem. Hon har ungefär tio procents syn
utan linser och 16 procent syn med. Det innebär
att hon har svårare än andra att exempelvis känna igen ansikten.
Och hon kan inte köra bil.

− När jag var tonåring skämdes jag för att jag såg så dåligt.
Jag ville vara som alla andra. Annas synskada har gjort
en del saker svårare. Men hon har kämpat på och kört om de flesta
- precis som i slalombacken.

Var det jobbigt att ta fel på folk?
- Ibland. Allt var så pinsamt i tonåren.
Det värsta jag visste var när jag råkade hälsa på fel person.
Eller när jag inte hälsade fast jag kände någon.
På sätt och vis hade det varit lättare om det hade synts på mig
att jag inte kunde se. Om jag hade varit helt blind och haft vit käpp
hade folk vetat om att jag var blind. Då hade jag inte kunnat låtsas
att jag såg.

När var det jobbigast?
− När jag började i en ny klass i gymnasiet.
Jag berättade inte för någon att jag var synskadad.
Jag ville vara som alla andra.

Vad hände då?
− Jag vågade inte läsa högt eftersom jag skulle bli avslöjad då.
Jag vågade inte plocka fram min kikare för att se bättre.
Ingen fick märka att jag inte såg. Det gjorde mig osäker.
Jag som alltid haft lätt att få vänner blev ensam.
Ibland ville jag inte ens gå till skolan.

Varför blev det så fel?
− I dag ser jag att det beror på att jag inte var ärlig.
Jag kommer ihåg att jag till och med ljög om
att jag skulle få ta körkort. Men det är det enda jag vet
att jag aldrig kan göra. Allt annat kan jag faktiskt göra -
och det har jag på något sätt alltid vetat.

Hur skulle du ha gjort då?
Jag hade talat om för klassen att jag kanske inte
känner igen dem på rasten eftersom jag inte ser.
Det är ingen stor grej egentligen.
Det handlar om att ta kommando över sitt liv.

Vad menar du med det?
− Att om jag berättar hur jag fungerar och hur jag vill bli bemött
så fungerar allt mycket bättre. Jag gillar till exempel inte när folk
gör en stor sak av att jag ser dåligt. Som när lärare kom med prov
som de kopierat upp på jättestora papper. De täckte hela skolbänken.
Eller när kompisar vinkar och ropar övertydligt
för att jag ska se dem. Då är det bättre att jag berättar hur jag vill ha det.

Har du alltid vetat att du skulle bli journalist?
− Nej. Jag har alltid velat jobba med människor och gillat att skriva.
Men att jag skulle bli journalist kom senare.

Hur fick du ditt första jobb?
− Jag kom inte in på journalistutbildningen
så jag ringde runt till olika tidningar och sökte praktikplats.
Tidningen Dyk nappade och när jag sökte till journalistutbildningen
nästa gång kom jag in. Jag ordnade en ny praktiplats.
Nu på Svensk Damtidning. Det ledde till en fast tjänst på Hänt Extra.
Några år senare tjatade chefen på Svensk Damtidning mig tillbaka
och det kändes så skönt. Då visste jag att de ville ha mig
för att jag var snabb och duktig.