Förkunskaper. Det är ett av de viktigaste orden för oss som jobbar här på Centrum för lättläst. När vi skriver nyheter, böcker eller samhällsinformation funderar vi alltid över vilka förkunskaper läsarna har om det ämne vi skriver om. Vi utgår inte från att läsaren är välutbildad och har en välutvecklad läsfömåga. Vi utgår heller inte från att läsaren hänger med i samhällsdebatten, eller har läst alla gamla klassiker. Istället ser vi till att det finns ordentligt med bakgrundsinformation och förklaringar om ämnet. För oss är begripligheten det viktigaste och då ska man inte ta kunskap för given.

Journalisten Johanna Koljonen skrev om det här en krönika i Dagens Nyheter, "Förklara för mig som om jag vore 13 år gammal" . Johanna skrev så här: "Nästan varje vecka önskar jag (...) att någon till exempel skulle stiga fram och förklara för mig som om jag var tretton år gammal vad en statsobligation är och varför just en 7 procents ränta på några enskilda lån i ett hörn av Europa plötsligt destabiliserar en hel kontinent." Johanna gör här något viktigt men ovanligt - hon vågar berätta att hon ibland har svårt att hänga med i alla nyheter och i all samhällsinformation. Johanna tror att fler än hon har svårt att hänga med. Det tror jag också.

Sveriges radios lätta nyhetsorgram Klartext fick nyligen ta emot Centrum för lättlästs pris, Det lätta priset 2011, för deras arbete med att göra nyheter begripliga för alla. Flera av Klartexts 350 000 lyssnare säger att de egentligen inte behöver nyheter på lätt svenska, men att de vill lyssna ändå. Klartexts programledare Mattias Klefbeck tror ändå att många männsikor behöver mer förklaringar kring aktuella händelser än vad de själva tror. Därför hjälper programmet till med att fylla många kunskapsluckor, även om få vill erkänna det. Det tror jag också.

Jag tror att det är många männsikor som faktiskt inte förstår nyheter och viktig samhällsinformation och jag tror att få vågar erkänna det. Men tyvärr verkar många ändå acceptera att saker och ting är obegripliga. Men ska det egentligen vara så? Det tycker inte journlisten Johanna Koljonen, eller programledaren Mattias Klefbeck. Det tycker heller inte jag eller någon av mina kollegor här på Centrum för lättäst. Ingen ska behöva stå utanför bara för att nyheter, böcker eller samhällsinformation är för svår.

Var inte rädd för att säga till när något är obegripligt, när du inte förstår. Och du som skriver, var inte rädd för att skriva enkla texter med bakgrundsbeskrivningar och förklaringar. Det värsta som kan hända är att fler förstår vad du skriver om.

Törs du säga ifrån när du inte hänger med?

Karin Husberg

Forsatt debatt om lättläst
i senaste numret Språktidningen

I senaste numret av Språktidningen (november 2011) skriver vi ett inlägg i debatten om lättlästa texter, ett svar på Helena Englund Hjalmarsson och Marie Jenevalls artikel Rikta lättlästa texter till rätt grupp (oktober 2011). Englund Hjalmarsson och Jenevall ifrågasätter behovet av lättlästa texter och menar att texterna ofta är alltför enkla och riktar sig bara till personer med utvecklingsstörning. Vi håller inte med om det. Fler behöver enkla texter.

Lässvårigheter handlar inte bara om svårigheter att förstå. Det handlar också om brister i omvärldskunskap, ordförråd och erfarenheter. Den typen av svårigheter har många fler än personer med utvecklingsstörning. Det kan också vara personer med andra typer av funktionsnedsättningar som ADHD och afasi, personer som har svenska som andra språk eller personer som helt enkelt är läsovana.

Däremot håller vi med Englund Hjalmarsson och Jenevall om att om att det behövs mycket mer forskning om lässvårigheter och texters begriplighet. Vi håller också med om att man alltid ska göra en mottagaranalys innan man börjar skriva. Precis som andra texter ser lättläst texter olika ut beroende på målgruppens behov och hur grundtexten ser ut. Det finns ingen enkel lösning för att skriva lättlästa texter, inga magiska tricks. Däremot måste skribenten veta vem målgruppen är, i vilket sammanhang texten ska publiceras och framförallt, ha stor kunskap om vad som kan vara svårt för personer med olika typer av lässvårigheter och hur man kan komma runt dessa svårigheter.

Det klarspråksarbete som pågår på många håll är mycket viktigt för att komma närmare visionen om begripliga texter för alla. Men, klarspråksarbetet måste kompletteras med kunskaper om lässvårigheter och hur texter kan bli begripliga även för grupper som har behov av enklare texter. Alla har rätt till information - personer med utvecklingstörning och personer med andra svårigheter som påverkar förmågan att ta del av information.

Det blev fel rubrik i Språktidningen!

Vill vill också tala om att vi själva inte har valt rubriken i Språktidningen. Där var rubriken "Lättläst ofta alltför svårt." Rubriken är missvisande och det är lätt att feltolka syftet med artikeln. Vår ursprungliga rubrik, "Klarspråk och lättläst svenska ska komplettera varandra", visar tydligare vad vi vill säga med artikeln. 

Läs debattartikeln som fanns med i Språktidningen (öppnas i nytt fönster)

Bror Tronbacke, direktör Centrum för lättläst
Ulla Bohman, chef Lättläst-tjänsten vid Centrum för lättläst

Undersökningar visar att man läser i genomsnitt 25 procent mer långsamt på skärm är på papper. Det finns ingen given läsriktning på webben, vi behöver kunna skumläsa för att snabbt orientera oss. Läsning på skärm kräver också att vi har goda förkunskaper och erfarenheter om hur samhället fungerar. Läsning på webben ställer alltså generellt högre krav på läsförmågan.

Det talas om att vi måste förbättra den tekniska tillgängligheten på webbplaster så att personer med funktionsnedsättning kan använda dem. Men lika viktigt är det att webbsidor är lätta att hitta på och att språket är enkelt att förstå. Det spelar ingen roll om vi har en dator, och kan surfa in på en sida, om vi ändå inte kan hitta den information vi söker eller kunna läsa och förstå vad den handlar om.

Omkring 25 procent av Sveriges vuxna befolkning har lässvårigheter (OECD-studie från slutet av 90-talet). Dessutom visar de senaste PISA-studierna (15-åringars läsförmåga) att allt fler elever har en bristande läsförmåga. Enligt professor Olle Josephson är det egentligen inte läsförmågan som försämras. Däremot ökar hela tiden samhällets krav på att individen ska kunna hantera olika sorters information för att klara vardagen. En stor del av denna informationsutveckling står just webben för.

Flera av dem som har lässvårigheter sammanfaller med grupper i samhället som har låg utbildning och i hög grad är arbetslösa. Många står med andra ord redan utanför samhället på många sätt. Den finns en risk att de redan har dåliga förkunskaper om hur samhället fungerar, om sina rättigheter och skyldigheter. Då blir det förstås ännu svårare att träda in i informationssamhället och ta del av viktig samhällsinformation. Den som redan står utanför får det alltså ännu svårare att ta sig in.

Mer konkret handlar det om att man inte har samma möjligheter att leta eller söka arbete via Arbetsförmedlingen, läsa och ansöka om föräldrapenning, A-kassa eller sjukersättning hos Försäkringskassan, läsa på Vårdguiden när man är sjuk, läsa om hur man anmäler brott hos Polisen, deklarera via nätet, söka skola eller att anmäla barnen till kommunens sommarkollo. Många e-tjänster kräver dessutom en så kallad E-legitimation. Redan där stöter många på svårigheter, och utan E-legitimation hindras vi från att genomföra många av tjänster från offentlig förvaltning. Och hur många är det som undviker det orange kuvertet för att de inte klarar att välja fonder via webben?

Myndigheter och kommuner får idag ta emot många frågor per telefon för att människor inte kan ta till sig all webbaserad information nu när man allt mer går ifrån tryckt material. Även biblioteken får agera kundtjänst åt banker, myndigheter, försäkringsbolag, när de hjälper folk att betala räkningar, välja skola, elbolag, försäkringar och så vidare.

Vad kostar det här i sämre livskvalitet och nedsatt självkänsla för människor? Och vad kostar det ekonomiskt för samhället? Det vore intressant att se en ordentlig analys av detta. Vad kostar egentligen den digitala klyftan?

Tillgång till webbinformation är en demokratifråga. Det handlar om att var och en ska kunna vara med och påverka vårt samhälle men också ha makten över sitt eget liv.

PS. Några gör ett bra jobb med att göra sin information tillgänglig även på webben. Läs här om CSN som lyckas nå ut till ovana användare, personer med lässvårigheter, invandrare m fl /om-oss/press/nyheter/csn-fick-lattlast-tjanstens-diplom-2011

Camilla Batal

Mats Ahlsén, chefredaktör på 8 SIDOR och medlem i juryn, berättar om varför Klartext vid Sveriges Radio fick Det Lätta Priset. Till vänster står prisutdelare Bror Tronbacke, vd vid Centrum för lättläst.

Pristagare och Klartexts redaktion:
Mattias Klefbeck, Eva Larsen och Sofia Svenblad.

Till Klartexts hemsida (öppnas i nytt fönster)